Att börja på ny kula….
Efter 10 år med ständig värk fanns det ingen återvändo. Det höll inte längre.
Problemen kom för 10 år sedan lite smygande. Värken tilltog. Smärtstillande medel sattes in. Så gick det ganska smärtfritt ett tag till. Dock märkte jag knappast att det egentligen påverkade hela kroppen. Allt efter vad åren gick så kom haltandet mer påtagligt. Det började värka på andra ställen. Hela kroppen blev mer och mer sne och det började bli ett tydligt haltande. Några försök till akutåtgärder och kortsiktiga lösningar sattes in. Men vad hjälpte det när hela kroppen värkte och all min energi gick åt för att försöka upprätthålla en höft som nu hade gjort sitt. Skulle jag ge upp och erkänna för mej själv att nu behöver det ske en genomgripande förändring?
För tre månader sedan blev det verklighet.
Jag hade dock inte riktigt förstått omfattningen av ingreppet. Att det skulle påverka hela mej så mycket. Att det skulle bli en så lång tid av träning och anpassning till en ny gång och hållning. Att det kunde finnas så många komplikationer som slog till. Fast det är klart, hade jag vetat allt det före ingreppet, då kanske jag inte ens hade vågat mej på denna operation.
Tanken är ju att hela jag ska må bättre, även att det är lång väg kvar av anpassning. Men redan nu känner jag att jag så småningom kan gå vidare utan att halta, och redan nu har värken minskat betydligt.
Kanske kan det här jämföras lite med vårt samfund. Vår organisation. Vårt SAM.
För visst var det så att ekonomin började halta så smått för ganska många år sedan. Vissa ”smärtstillande” insatser gjordes, men de var inte så långsiktiga. Efterhand började det halta mer och mer och kanske extra mycket i någon/några delar av ”SAM-kroppen”.
Detta påverkade naturligtvis hela SAM, och vi kan tydligt se hur vi ekonomiskt haltar riktigt ordentligt nu.
Vad ska då vi i styrelsen göra? Hur ska vi tänka? Måste vi ”ge upp” och inse att det behövs en genomgripande förändring för att inte hela SAM ska värka sönder.
Trots många frågetecken, många känslor och många minnen så har vi vågat göra något drastiskt. Vi har beslutat att göra några ingrepp/operationer i vårt SAM.
Ett av ingreppen gäller Korteboskolan. Ett mycket känsloladdat ingrepp. Men vi tror ändå på att en flytt av själva undervisningslokalerna in till SAM-huset gör att Korteboskolan och dess utbildningar kan bli en starkare del i SAM-kroppen. Själva byggnaderna på Kortebo hyr vi ut till dem som vi hoppas kan bli morgondagens elever på Korteboskolan i SAM-huset.
Vi vet inte hur lång tid av anpassning som krävs för att ”hållningen” ska bli bra. Vi vet heller inte om det finns risk för komplikationer som vi inte kunnat förutse.
MEN, vi vet att vi har vågat BÖRJA PÅ NY KULA!
Karin Hultberg
2:e vice ordf. i SAM-styrelsen
