Tre grabbar kom

Häromkvällen kom tre grabbar från Furusjö allianskyrka till vårt kansli för att träffa vår ordf Karin Hultberg och mig. Förväntansfulla på vad de ville mötte vi dem och satte oss ner. Och vi kände stolthet och glädje över våra unga i samfundet när vi lyssnat och samtalat en god stund.

Det visade sig att dessa grabbar i 25-årsåldern hade tagit till sig den situation vi som samfund levt i alltför länge, med ekonomisk oro över hur vi skall klara våra åtaganden och kunna gå vidare i vår uppgift som samfund, dvs berätta om Jesus i de sammanhang och på de platser där samfundet och dess församlingar finns. ”Vi kan ju inte vara utan SAM och ni skall inte behöva tala om pengabrist så fort ni är ute, ni skall fokusera budskapet”. Så sa de till oss och berättade sedan om sina tankar för att få in medel till SAM. Det stannade inte vid tankar utan de vill åka runt i våra församlingar och berätta om vikten av vårt samfund och inspirera till givande.

Jag var gripen, jag har – och många med mig – bett att Gud skall frigöra medel och hjälpa oss att komma vidare i vårt samfund. Att komma ur ekonomiska svårigheter. Här kommer ungdomar och konkret erbjuder sin hjälp och entusiasm. Jag minns när SAU kämpade för några år sedan med sin ekonomi hur församlingar och tidigare SAU:are stod upp för sin ungdomsorganisation. Här händer samma sak fast omvänt, ungdomar kommer till SAM och visar handgripligen att de vill hjälpa till.

För någon månad sedan utmanade Bankeryds mfs alla andra SAM-församlingar, via vårt e-brev, att dubbla sin avgift till samfundet på 70 till 140 sek per medlem. Några församlingar har redan antagit utmaningen.

Dessa typer av initiativ, grabbarnas, Bankeryds, mfl, gör att vi som jobbar centralt och som förtroendevalda gläds i hjärtat och inspireras att jobba vidare. Det betyder att vi går tillsammans i uppdraget att göra Jesus känd i vårt land och utöver vår värld.

God bless

Kjell Larsson
Missionsföreståndare

En tripp till Stockholm

En tripp till Stockholm innebär för väldigt många människor en helg med shopping, kanske besök på en musikal eller Vasamuseet, medan några passar man på att se en spännande hockeymatch där AIK får stryk av Frölunda. Kanske en konsert, ja alternativen är många.

Min tripp i veckan innehöll inget av detta, mitt ärende var ett besök på ekumeniska centret och deras nya lokaler vid Alviks torg, kryddat med en visit på tidningen Dagens redaktion. Det var trevligt att se hur de hade det i sina nya miljöer.

Men ärendet var mycket mer än ett nyfiket besök. På ekumeniska centret möttes vi från de olika kyrkorna i Sverige för att under en dag samtala om två mycket angelägna ämnen. Mission, vad är det och hur når vi ut med vårt budskap, evangelium om vår Herre Jesus Kristus. Det andra ämnet för dagen ligger nära, närmre än vi tror, en rättfärdig fred. Vad innerbär det som kristen och som kyrka att vara en motkraft i en sargad värld, en värld med stora konflikter mellan länder, inom länder. Men också konflikter inom familjer och till och med inom oss själva. Hur är vi kyrka, församling och Jesu efterföljare och förmedlar fred och frid mellan nationer, inom nationer, men också rakt in i våra egna liv?

Utgångspunkten var två dokument framtagna internationellt med väldig bred majoritet av kristna världen över. Missionsdokumentet var framtaget av de tre stora organisationerna i kristenheten, som tillsammans representerar 90% av världens kristna. Kyrkornas världsråd, Påvliga rådet för interreligiös dialog och Evangeliska världsalliansen. Kombinationen kan ju upplevas spretig men faktum kvarstår att det är fascinerande att dessa tre världsvida kristna organisationer möts i ett gemensamt dokument för mission. Att dessutom Kapstadsöverenskommelsen (Lousannerörelsens senaste dokument) ligger så nära i teologi och språk gör det hela ur min synvinkel än mer spännande. Kristet vittnesbörd i en mångreligiös värld är rubriken på dokumentet som ännu finslipas till sitt slutliga resultat.

Vi i Svenska Alliansmissionen arbetar fn med att förverkliga en framtidsutredning, där är en av huvudfrågorna att arbeta för mission i Sverige och ut över vår värld. Det är vårt ärende, vårt uppdrag och det vi vill vara, i tjänst för vår Herre. Visa på evangeliets förvandlande kraft. Tillsammans inom vår rörelse, tillsammans med kristna syskon i olika traditioner får vi fokusera det uppdraget Jesus gett oss.  Ett ärende jag ständigt vill  leva med.
God bless!
Kjell Larsson

Ge blod nu!

Så står det på dörren när man kliver in till blodgivningscentralen,
ge blod nu! Och visst, jag gav mina deciliter också denna gång för att det
skulle komma någon behövande till del. Du är noll positiv sa sköterskan. Ok sa
jag, betyder det att jag är en positiv nolla? Nä sa hon och skrattade, känner
du dig så´n? Nej det gör jag inte replikerade jag.  Allt medan påsen fylldes grunnade jag på detta,
jag är ingen nolla, tvärtom är jag älskad och oändligt värdefull i Guds ögon. Det
är en suverän utgångspunkt i livet, det hjälper mig att vara positiv till
livet.

Riktningen från noll till positiv är något SAM är på väg
mot. Du som följer SAM vet att vi brottas med vår ekonomi som varit under noll
alldeles för länge. Uppropet till församlingarna som gick ut i adventstid har
gett eko. Det kommer in gåvor, stora som små, i en strid ström. Från församlingar
och enskilda. Innan julhelgen kunde ekonomienheten summera 253 000:- som
kommit in via uppropet.

Det är fantastiskt,
rena blodtransfusionen till en svag patient. Nu kan vi börja resa oss igen. Och
hoppas, tro och be för fortsatt generositet så vi inte skall behöva leva med
oron för ekonomin. Men än är det inte dags att ropa hej, vi har inte kommit
över bäcken än. Vi behöver många blodgivare, många gåvogivare, som tryggar vårt
arbete i SAM. Ett arbete som handlar om att låta varje människa, i Sverige
såväl som utöver vår värld, få erfara att de inte är en nolla utan älskade och
väntade av en kärleksfull Gud.

God bless!
Kjell Larsson

Ännu ett år

Ännu ett år har gått ifrån oss eller mer positivt formulerat, ännu ett år kommer till oss. Ett oskrivet blad som vi undan för undan kommer att fylla med innehåll och upplevelser. Vad drömmer du om inför kommande år? Själv hoppas jag på ett lugnare år sett till världshändelserna. Vansinnesdåd på Utöya, naturkatastrof i Japan eller despoter som skjuter sitt eget folk när de längtar efter demokrati, är bara några minnesbilder från året som gick. Jag längtar efter en lugnare värld, där frihet och rättvisa vinner terräng.

Samtidigt längtar jag efter att vi som församlingar och kristna kan nå fram på ett djupare sätt med det budskap vi är bärare av. Att evangelium skall landa i människors hjärtan, dvs grannens hjärta likaväl som långt borta. Visst, jag vet att vi lever i en trasig värld och att risken är uppenbar att vi också 2012 nås av nyheter med självmordsbombare, att Syriens regim ännu inte skjutit ihjäl sin sista frihetslängtande medborgare, att barnfattigdomen inte utrotats, att kvinnor fortsatt misshandlas eller att…

Men tanken går vidare, tänk om vi med bönens, med den konkreta kärlekens och den medmänskliga omsorgens hjälp kunde engagera oss på ett fördjupat sätt i vår omvärld. I Alphagruppen, i missionsarbetet, i politiken, i våra medmänniskors ve och eviga väl. Om vi tog missionsbefallningen på allvar och gick ut i hela världen i ord och praktisk handling, då kunde vi förändra världen. För kunde tolv räddhågsna lärjungar förvandlas av mötet med den uppståndne, och sedan genom sina vittnesbörd i ord och handling förändra världen. Ja, då kan väl också vi i mötet med den uppståndne få kraft, inspiration och Andens redskap att på nytt förändra världen.

Så ännu ett år, ett nådens år, ligger framför oss. Tillsammans får vi i Guds kraft och efter bästa förmåga möta året, vår omvärld och låta våra liv betyda skillnad för människor som kantar vår livsväg. Tack för i år, låt oss hand i hand gå in i det nya året med viljan att vara med och forma det till ett – i bästa mening – gott nytt år!

God bless!
Kjell Larsson

Upprop – gensvar

Under hösten har vi sett en vikande trend i vår ekonomi i Svenska Alliansmissionen. Vi håller våra utgifter men ser en minskning på intäktssidan. En ekvation som inte går ihop. 2011 såg ut att gå mot kraftigt minus. I det läget kände vårt verkställande utskott, VU, i styrelsen att något måste göras. Vi hyschar inte om läget utan skriver till våra församlingar rätt upp och ner om hur det ser ut. Ett upprop gick ut, ett upprop ärligt och rakt, vi måste få SAM på fötter igen. VU räknade snabbt ut att om varje SAM-are skänkte en dagens rätt före nyår skulle vi hämta hem vårt befarade underskott för 2011. Och om man dessutom slår på stort och skänker 2-3 luncher för 2012 skulle man skapa en trygg grund att utgå från. Så långt uppropet.

Under de två veckor som gått har gensvaret inte låtit vänta på sig, gång på gång har det kommit in ett antal ”dagens” till SAM. Undertecknad har fått anledning att tacka många glada givare. Visst har vi en lång bit kvar tills alla SAM-are bidragit med en lunch, men att se SAM-arnas vilja till att vara med gör mig varm i hjärtat. Stolt över att vara en del av en rörelse som tar ansvar när tillvaron kärvar till sig. Jag tror nog att vi alla kan undvara en lunch, eller två, eller fem, eller tio, eller…

Det ger mig tro på att vi kan ge, inte bara av det materiella utan också av oss själva. Ge till den som inget har, till den som lider, är utsatt och behöver en hjälpande hand. Är inte det vad julen handlar om, att likna honom som utgav sig själv och blev som en av oss. Som inte stannade i himlens härlighet utan landade i ett par sandaler, och vandrade våra stigar. Berättade om och banade vägen för dig och mig fram till Faderns hjärta. Honom, Jesus Kristus, får vi ta efter och bli generösa, generösa med materiella tillgångar, generösa med hjälpande händer och genom vårt tjänande för vår nästa. Vore inte det ett gensvar värt namnet, gensvar i jultid till den Gud som gav sig själv oss?

God Bless!
Kjell Larsson