Gott slut…och spännande nytt år!!!
”Vi har framtiden i våra händer, evigheten på vår sida. Tro på dagarna som kommer trots att vindarna är hårda.”
Så sjöng vi i en sång med ungdomskören Korsdrag på 90-talet. Tycker att dessa rader är ett bra avstamp för ett nytt SAM-år. För visst tror vi på en framtid för vårt samfund. Och visst har vi många spännande saker att se fram mot! Trots vissa motgångar (främst ekonomiskt) så finns en vilja till nysatsningar och nya projekt. Både för att utrusta människor till lärjungaskap och för att vinna nya människor för Gud.
Denna dag – sista arbetsdagen på 2010 – träffades samfundsledningarna för SAM, EFK och Pingst. Ärendet var nya pastorsutbildningen. Det är spännande hur det hela vuxit fram genom olika utredningar, idéer och förslag, till den struktur som nu presenteras. Upplägg, ledningsstruktur och ekonomi var frågor som idag behandlades. Allt för att förbereda så mycket som möjligt inför kommande styrelsebeslut. Säkert hinner det blåsa några vindar innan allt till fullo kan sjösättas. Men det känns ändå som om vi har framtiden i våra händer, och framför allt – vi tror på de dagar som kommer.
Med dessa rader vill jag passa på att säga TACK för allt engagemang under 2010. Tillsammans får vi se fram mot ett Gott Nytt SAM-år, med nya möjligheter och nya utmaningar.
Karin Hultberg
Tack och hejdå!
Under några veckor har jag försökt att vara lite mer aktiv på den här s k ”styrelsebloggen”. En bloggplats där vi som styrelsemedlemmar i SAM-styrelsen ska försöka berätta vad som händer under och mellan styrelsesammanträden. Det har blivit en plats där jag bloggat om detta, men också om en del annat.
Responsen har varit i de flesta fall – positiv. Kul. Har fått några uppmuntrande mail vilket gjort mig mycket glad. Sticker man ut hakan som jag i vissa fall gjort så får man också en och annan ”smäll”. Det är dock positivt att det finns olika åsikter!
Nu tackar jag för mig och låter någon annan ta plats här på styrelsebloggen. Jag tycker om bloggandet och kanske ännu mer att skriva små krönikor – men känner nog att just ”styrelsebloggen” är fel forum – allt handlar ju inte om styrelsearbetet… Det kanske har blivit lite för många personliga reflektioner?
Ha det gott alla som läst – och extra stort tack till er som skickat uppmuntrande mail – de har värmt i vinterkylan.
Allt gott!
//Peter J
Snart kommer tomten – kanske?
Julklappstider, juletider… Som vanligt så kommer den alltid lika vanliga diskussionen upp – vad ger arbetsgivarna sina anställda i julklapp? Om de ger sina anställda något i huvudtaget…
För en del låter det uttalandet som märkligt – ”om” – ”Det är klart att jag som anställd får julklapp!” så säger många, många. Man tar det helt enkelt för givet. Arbetsgivare får travavis med reklamkataloger och ”tiggarbrev” från organisationer som vill ha del julklappspengarna. Och på detta så kommer ett antal telefonsamtal dessutom…
Så här skriver Dagens industri idag: ”Det är en trend inom företagsvärlden att vilja engagera sig för nyttiga ändamål. Och vi hör att de anställda uppskattar gåvan mer än att få en julklapp som de kanske inte har så mycket nytta av.”
Länk till hela artikeln: http://di.se/Artiklar/2010/12/14/222653/Allt-farre-klappar-till-personalen/
Detta uttalande är från Andreas Jansson, Röda Korset. Jag blir nästan lite irriterad när jag läser det, framförallt när det kommer från Röda Korset. En organisation som tyvärr misskött sitt varumärke genom att betala ut skyhöga arvoden till styrelsefolk och dessutom ett antal skandaler som figurerat i media. Röda Korset står inte speciellt högt i kurs hos mig som ni förstår… Och när deras insamlingschef får gott om utrymme i DI – då måste man får reagera. Tyvärr finns det fler s k hjälporganisationer som man ibland undrar hur de tänker – och agerar…
Att engagera sig – visst är det en trend inom företagsvärlden – men för mig som jobbar inom just företagsvärlden har jag massor med exempel på människor som fått ett litet fint tryckt kuvert med ett meddelande från företagsledningen om att man gett bort pengarna till välgörande ändamål istället för att ge den anställde en liten julklapp. Jag kan säga att det är väldigt få som ”uppskattat” detta. Jag skulle vilja dra det till sin spets så att det som herr Jansson säger är rent av lögn.
Innan du som läser detta blir alltför upprörd över att jag tycker som jag tycker så ska du veta att företagen får inte göra något som helst skatteavdrag för gåvor till välgörande ändamål (vilket jag tycker är åt skogen i och för sig…). Däremot får varje företag göra ett skatteavdrag för julklappar till anställda på en summa av total 450:- med moms. Det är alltså mer ”lönsamt” att ge bort en julklapp till anställda än att skänka bort pengar till välgörande ändamål… Tycker det borde vara lika lönsamt, minst.
Min slutsats/mitt förslag är istället så här:
1. Skänk pengar till välgörande ändamål – kanon på alla sätt! Det ökar det sociala engagemanget hos hela företaget och alla dess anställda! Tänk bara på vilken organisation som får pengarna. Det finns många att ge till – exempelvis finns flera projekt som Alliansmissionen driver som skulle vara oerhört tacksamma för en gåva.
2. Glöm inte bort den anställde som under året ställt upp och visat engagemang för sitt jobb och för företaget. Oavsett storlek på gåva så visar den ändå ett tack från företaget. Det är inte storleken på gåvan som räknas utan gesten.
Rätt eller fel? Vad tycker du?
//Peter J
Styrelse – not live 3
Ja, det här med s k ”livebloggning” eller som vissa kallas ”twitter” det är nog inget för mig. Trodde jag skulle hinna med lite mer rapporter från styrelsemötet, men jag kan ärligt säga, kommer engagemanget igång så vill man inte tappa fokus på frågor och diskussioner – därav inget bloggande från mig under lördagseftermiddagen.
Lunchen avnjöts även den på Korteboskolan och jag ska ärligt säga – det var den absolut godaste lunch jag fått under min tid som styrelsemedlem (4år…). Kycklingfilé med potatisgratäng och en mangosås som var…fantastisk! Måste gratulera Strandskolan/Kungsgymnasiet till en kock (Hector) som verkligen kunde tillaga god mat.
Eftermiddagens budgetförhandlingar, ja, det fanns en del att fundera över och samtala om. Vi vill åt samma håll, men med tanke på våra förutsättningar och resurser så kommer vi inte riktigt dit vi vill nå.
Jag inser när jag sitter på styrelsemöten nu för tiden att många tar chansen att ge sin åsikt på saker och ting. En ständig förändring mot det bättre känns allt mer positivt.
Jag lämnade styrelsemötet en liten stund innan det tog slut – hade en dotter som var lucia med levande ljus för första gången. Stort. Som förälder sitter man och blir berörd. Berörd av ljuset som bryter fram i en totalt nedsläckt kyrka, ljuset som trots ett kompakt mörker blir det man sätter fokuset på. En tanke och fundering som är högaktuell idag då vi firar lucia. Att vi kan fokusera på det ljusa och goda när tidningarnas första sidor skriker om självmordsbombare i Stockholm.
Helgen har varit berörande på många sätt. Många tankar som dröjer sig kvar. Kanske inte just diskussionerna om budgeten, men en del annat. Robert Bergmans inledningsandakt har dröjt sig kvar, luciafirandet och inte minst, gårdagskvällens ”Magisk december” på Konserthuset i Jönköping och scenen med sången ”Gå inte förbi” fick hela mitt hjärta att göra ont. Skådespelarinsatser som var så professionella att jag fick tårar i ögonen och texten i en sång som tog andan av det nästa fullsatta Konserthuset. Hur ofta blir vi lika berörda i våra kyrkor?
//Peter J
Live-blogg 2
Det är mycket rapporter på dagordningen. Gick precis igenom samfundets verksamhetsplan. Inser att vi gör mycket. Imponerande måste jag säga.
Och så tog vi beslut om vem vi föreslår som ny missionsföreståndare – alltså det som föreslås till årskonferensen. Inga tveksamheter, total enighet. Bra.
Snart dags för lunch!
