Tchad – SAM:s framtidsland?
För ungefär en månad sedan besökte jag Tchad för första gången i mitt liv. SAM har haft missionärer i Tchad i mer än 30 år så nu tyckte jag det var dags att få veta mer om detta land. Under året som har gått har vi på internationella avdelningen och rådet funderat och bett mycket över vart vi ska skicka nya missionärer och Tchad är det land vi vill satsa på. Ett av målen med resan var därför att träffa samarbetspartners och diskutera eventuell placering av ny missionär. Ett annat mål var att ta fram information till årets UV-scoutlägerinsamling.
Tchad är ett annorlunda land, ja, man kan säga att det är två länder i ett. I söder är det väldigt likt södra Afrika, med röd lerjord, hyddor och en till största delen kristen befolkning. I norr var det som att komma tillbaka till Abrahams tid. Sand, sand och åter sand. Att gå på en gata i staden Bol var som att gå på en sandstrand. Gammal kultur möter ny teknik – kanotfärder, kameler som fraktdjur och så mitt ute i den mest avlägsna by finns det fungerande mobiltelefoner. I Bol fanns det parabol så att man kunde titta på TV. Allt detta medan det stora flertalet inte kan läsa och skriva. I norr är befolkningen muslimsk.
Beroende på terräng används såväl gamla transportsätt, som nya. Vi kom i kontakt med både båtar, bilar och kameler på vår resa.
Jag har nog aldrig tidigare varit i ett så fattigt land eller bland ett folk med så stor analfabetism. Att sitta hemma hos Kaka, en tjej på drygt 20 år gammal, höggravid med två barn och höra henne staka sig fram i läseboken på sitt modersmål buduma kändes oerhört jobbigt. När vi frågar hur gammal hon är vet hon inte det. Hon vet att barnen är 4 och 2 ½ år gamla, men har inte en aning om när de är födda. Kanske är detta oviktigt för henne, men jag funderar på om barnen kommer att kunna få personbevis i framtiden och därmed få möjlighet att studera på högre nivå. Vilken skillnad på uppväxtförhållanden i Sverige och i Tchad!
Kaka stavar sig egenom läseboken på buduma. Till vänster SAM:s utlandsarbetare Margareta Karlsson.
En dag sitter vi och pratar med Adam. Han frågar om det är många som är sjuka i Sverige och det får vi ju säga att det inte är. Så undrar han med stor uppgivenhet: ”Hur kommer det sig att nästan alla här är sjuka?” Vi tar till de vanliga svaren: kanske på grund av dåligt vatten, dålig hygien och liknande. Adam funderar en stund och så säger han: ”Jag tror att det beror på att så många inte kan läsa och skriva.” Vilken analytisk förmåga! Jag tror han har rätt och detta är också en av orsakerna till att vi vill fortsätta vårt arbete i Tchad. Vi vill på de sätt vi kan hjälpa Tchads befolkning att få en bättre framtid, att lära sig läsa och skriva, att få Guds ord på modersmålet, att få förbättrade levnadsförhållanden. Jag hoppas att det finns många i SAM:s församlingar som också vill finnas med i denna utmaning.
